Många strängar på sin harpa

22.02.2019

Vi hyllar den framstående italienske författaren, poeten och musikern Francesco Benozzo, 50 år idag.

Francesco Benozzo, sorgligt okänd i Sverige, började vandra i den litterära världen redan som 13-åring:
- Jag komponerade inledningsvis dikter, men även flera noveller som utspelade sig i påhittade världar, fyllda med många platser och få mänskliga karaktärer. Sedan fokuserade jag gradvis mer och mer på konkreta platser i mitt hem i bergskedjan Apenninerna, säger Francesco Benozzo till Författaren.

Han är främst inspirerad av episk poesi, som Gilgamesheposet, den poetiska Eddan, chansons de geste och walesiska barder från 600-900-talen.
- Bland enskilda författare älskar jag framförallt den mindre kände poeten Ceccardo Roccatagliata Ceccardi som var verksam i italienska Genua under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Även William Wordsworth och Derek Walcott är författare jag uppskattar mycket. Bland musiker måste jag nämna Leonard Cohen, som spelat stor roll för mig eftersom han också rörde sig i gränslandet mellan singer/songwrtiter och poet.

Filologen Benozzo
Hans akademiska arbete som filolog ger inspiration till både poesin och musiken på flera sätt:
- Först och främst, eftersom filologi i Nietzsches mening är "konsten att läsa långsamt". Jag har därmed lärt mig att väga ord och ljud på ett mer noggrant sätt och inte stanna upp vid första intrycket - samt att undvika "det vanliga", berättar Benozzo.
- Jag får också genom etnofilologin resa till speciella platser för att forska om språken i de samhällen som fortfarande är kopplade till muntliga traditioner. Detta gör att jag kommer i kontakt med okända platser och musiktraditioner, vilka är en stor inspirationskälla till min poesi.

Framtida Nobelpristagare?
2015 fick Francesco Benozzo reda på att han lyfts fram som kandidat till Nobelpriset i litteratur. Ett par journalister från portugisiska Pen International lobbade för hans namn och skrev artiklar om hans poesi. Kampanjen för att Benozzo ska få Nobelpriset har spridits och pågår i skrivande stund för femte året i rad. Många journalister i hemlandet Italien frågar honom om kampanjen, men Benozzo försöker att inte lägga för stor vikt vid det:
- Jag ser saken med mycket ironi och självdistans. Jag tar det med ett lugnt leende, men ibland känner jag att det stjäl lite av koncentrationen på mitt arbete.

Bowie besjungs av Benozzo
Francesco Benozzo framför ofta sina dikter samtidigt som han spelar harpa (se bilden överst på sidan). Det är en mycket vacker och speciell upplevelse att lyssna till. Ordens betydelser blir både mer direkta och djupnar av harpans rena klang. Nyligen har han börjat sjunga sånger av David Bowie med harpa:
- Märkligt nog har jag ett ganska avslappnat intresse för David Bowie. Jag har aldrig direkt varit ett fan och aldrig fördjupat mig i hans musik. Men nu håller jag på att skriva en bok om hans musik och spela in en CD med hans musik. Jag ger också en rad konserter runt om i världen. David Bowie är en av de konstnärer som tvingar mig att tänka på själva konsten, att reflektera över vad jag gör, säger Francesco.

Bowie tvingar mig att tänka på själva konsten,
att reflektera över vad jag gör

Platsernas språk, språkens platser
Den geografiska platsen spelar stor roll för Benozzo. Han har bott i Wales i nio år och har rest mycket i områdena kring Galicien och Bretagne och besökt öar som Färöarna och Madeira.
- Avlägsna platser är viktiga för mig eftersom de får mig att se platser inom andra platser i tid och rum. När jag ser walesiska klippor tänker jag på bergskedjan Apenninerna för 300 miljoner år sedan. Och när jag vandrar i Apenninerna kan jag i sin tur tänka på hur vissa öar formades under istiden. Avlägsna platser är viktiga för mig eftersom de ger djup och poetisk sanning till mitt hem - Apenninerna, säger han.

Benozzo beskriver dialekter och minoritetsspråk som olika sorters landskap som lever i ständigt utbyte med varandra. Hans karriär består av många sådana unika utbyten:
- För att ge ett exempel så gav jag 2001 ut skivan In'tla piola, sjungen på dialekt från Apenninerna, på ett skivbolag i Wales. Tre år senare släppte jag Llyfr Taliesin på gammal walesisk dialekt i Italien.
Dialekterna "upprätthåller arkaiska, djupa och outforskade landskap" som är rika inspirationskällor för poeter, eller homo poeta som han kallar den poetiska människan:
- Eftersom vår perception av saker åldras, ger gamla dialekter en annan möjlighet att namnge världen, säger Francesco Benozzo.

Framtiden
Just nu håller Benozzo på att avsluta diktprojektet Canto dei luoghi alti, som kommer att innehålla ungefär 10 000 verser. Alla dessa dikter är skrivna i Apenninerna.
- Dessutom håller jag på att arbeta med en ny skiva som kommer att vara en blandning av platser och traditioner, berättar han.

Jag är en individualistisk anarkist

På den akademiska sidan fortsätter Benozzo sin forskning för att bekräfta sin teori, om att mänskligt språk inte utvecklades för 40000 år sedan med Homo Sapiens Sapiens, utan för minst tre miljoner år sedan med Australopithecus. På väg att publiceras är uppföljaren till boken Speaking Australopithecus: A New Theory on the Origins of Human Language (2017).
På vår slutgiltiga fråga om vad han har att säga om den kaotiska italienska inrikespolitiken svarar han lakoniskt:
- Jag är en individualistisk anarkist. Jag har aldrig röstat i något val.

Daniel Gahnertz