”BTJ i en farlig gråzon”

Oline Stig kritiserar BTJ för att luckra upp författaridentiteten. Foto: Nille Leander

Både Bibliotekstjänsts nya författarförmedling och deras häfte med bokomdömen har under våren mött kritik. Går det fortfarande att lita på BTJ?

Under våren har många författare blivit uppringda av företaget BTJ som velat värva kunder till sin nya tjänst Författarsök. Den är en förmedlingstjänst för att länka samman arrangörer och författare, liknande den som Författarcentrum drivit under många år. Men samtidigt som kampanjen att värva kunder pågått, har kritik väckts mot den nya tjänsten.
− När vi först fick höra om Författarsök såg vi det inte som något dåligt med ytterligare en tjänst, och hade tidigt ett möte med BTJ, säger Oline Stig som är författare och fram till nyligen var ordförande för Författarcentrum Riks.
Hon fortsätter:
− Då var de väldigt tydliga med att de skulle hänvisa till Författarförbundets rekommenderade minimiarvoden. Men sedan har vi förstått att de går ut ganska hårt med reklam och när författare väl pratar med säljarna och frågar vad man ska ta i arvode, svarar de att ”det bestämmer du och bibliotekarien”. Här hamnar man i en farlig gråzon. För det är många bibliotek som har ont om pengar och många författare som kanske inte vågar begära 7 500 kronor av olika anledningar. Författarcentrum förmedlar inga uppdrag som inte erbjuder Författarförbundets rekommenderade minimiarvoden, och Oline Stig kallar det för ”en viktig princip”. Nu är hon orolig för att arvodena ska dumpas, och att arrangörer i stället kommer att använda det billigare BTJ. På denna kritik svarar Mattias Persson, produktchef och chef för bibliografiska tjänster, via mejl: ”Vi rekommenderar självklart att man följer Författarförbundets rekommendationer kring arvoden. Själva överenskommelsen är sedan mellan författaren och arrangören. Att arvodena skulle dumpas ser vi inte som en risk då bokningar av författarbesök i dag även görs via telefon, e-post och sociala medier, dvs. utanför denna typ av tjänster. Det är då bara bra att Författarsök finns som ytterligare en tjänst som hänvisar till samma rekommendationer.”

Kvaliteten hotas när BTJ-omdömena inte presenterar en rimlig bild av verkligheten.

Eleonor Pavlov

En annan faktor som skiljer de båda tjänsterna åt, är att vem som helst kan bli medlem i Författarsök, medan Författarcentrum kräver två utgivna titlar. Även här är Oline Stig kritisk då hon menar att det blir upp till biblioteken att sålla ut vilka som är ”riktiga författare”, och att detta kan urholka förtroendet för författare som yrkesgrupp.
− Det oroväckande är att BTJ:s förmedlartjänst dels inte betraktar riktiga författare som en yrkesgrupp, dels att de inte ser till författares ekonomiska villkor och hur vi ska överleva som yrkesmänniskor.

Men det är inte bara den nya förmedlingstjänsten som har diskuterats under våren. Bibliotekstjänst har under många år framför allt varit känt för sitt så kallade BTJ-häfte: korta omdömen om nya böcker som svenska bibliotek använder som underlag när de gör inköp. En diskussion bland författare har förts bland annat i en Facebook-tråd som författaren och Författarförbundets tidigare ordförande Gunnar Ardelius startade. Där lyftes frågan om omdömenas kvalitet, deras betydelse och huruvida det går en inflation i höga omdömen, vilket några av författarna förklarade med att BTJ är ett privat vinstdrivande företag. Andra försvarade BTJ, och skribenten och bibliotekarien Sebastian Lönnlöv räknade ut att BTJ:s första häfte 2023 innehöll 31 femmor, 100 fyror, 61 treor, 17 tvåor och två ettor, där fem är det högsta betyget.

BTJ:s förmedlartjänst betraktar inte riktiga författare som en yrkesgrupp.

Oline Stig

Någon som flera gånger har problematiserat BTJ-häftets ställning är bibliotekarien Eleonor Pavlov, som köper in barn- och ungdomsmedier till folkbiblioteken i Lund.
− Recensionerna fungerar sällan som grund för mina urval. De ger mig inte den information jag behöver. Lite för många gånger har jag valt att inte köpa in en bok, som sedan fått en väldigt bra recension med högt betyg i BTJ. Så har jag köpt in den ändå, och så har den inte alls levt upp till förväntningarna.
Hennes upplevelse är att omdömena har fått ett allt större fokus på innehåll, snarare än på rent kvalitativa faktorer som textens kvalitet, läsbarhet, hur bild och text samspelar och hur en bok passar för högläsning. Hon menar att detta är problematiskt eftersom BTJ-häftena har varit ett relevant arbetsredskap i tider när det funnits få andra sätt att hämta in underlag och att det med sitt starka varumärke också i dag har stor påverkan på vilka böcker som sprids och köps in av bibliotek.

Eleonor Pavlov litar inte på BTJ:s recensioner. Foto: Helena Åbrink

− Kvaliteten hotas när BTJ-omdömena inte presenterar en rimlig bild av verkligheten. Särskilt när det gäller bibliotekarier som inte har så mycket tid i sin tjänst för omvärldsbevakning och förlitar sig på häftet.
På denna kritik, och även den gällande inflationen av höga betyg, svarar Annika Ahlgren, chef för redaktionella tjänster och marknadschef på BTJ, via mejl:
”Det barnbibliotekarien Eleonor Pavlov säger stämmer inte − det är inte större fokus på innehåll i recensionerna än tidigare. Vi har en ständigt pågående dialog med lektörer för att sörja för hög kvalitet i vår arbetsprocess. Man ska också vara medveten om att inte alla böcker som kommer till BTJ får en recension. Inom området för Barnboksrecensioner har vi gjort en rad kvalitetssäkrande åtgärder det senaste året just med anledning av att vi fick kritik för att det förekom för många 4:or och 5:or.”

Ellinor Skagegård