Coronaviruset har förflyttat det litterära samtalet till internet. Det har inneburit nya utmaningar men också möjligheter för författare och översättare. Välkommen till det digitala författarskapet!
Jag får en inbjudan via sms. En länk. Ett inlogg. Ett lösenord. Det är bara för mig att klicka mig fram och så är jag en del av ett möte genom videotelefoni- och chatt-tjänsten Zoom.
Författaren och skrivpedagogen Therése Granwald, aktuell med Kreativt skrivande – grundbok i litterärt skapande, har precis börjat piggna till efter att ha varit sängliggande med covid-19 i fyra veckor. Även om hon själv med största sannolikhet är immun mot coronaviruset är de hon träffar genom jobbet inte det. Så Therése Granwald har fortsatt att stanna hemma och arbetar från bostaden i Lund.
– Jag har haft en skrivkurs med Älmhults bibliotek, där är de flesta av deltagarna i en riskgrupp. Många är 70+. Det går inte, vi kan inte träffas, konstaterar hon.
Det är ganska knepigt att fika 30 personer på skärm.
Även på Skurups folkhögskola, där Therése Granwald undervisar på Skrivpedagoglinjen, sker sedan i mars all undervisning digitalt. Delvis på läroplattformen Canvas, men också genom Zoom. Verktyget har under coronapandemin jämte Skype och Facebook seglat upp som en favorit bland apparna för videomöten.
En fördel med programmet är att det fungerar på både Mac och PC, användaren behöver inte ladda ner någon programvara och såvida du inte vill ha möten som har fler än 100 deltagare eller är längre än 40 minuter så är det gratis.
– Grejen med Zoom är att det är ett lätthanterligt verktyg, de flesta verkar inte ha problem att komma in på Zoom. Det är inte helt självklart för äldre mötesdeltagare, menar Therése Granwald.
Vad är skillnaden för dig när du undervisar digitalt i stället för i ett vanligt klassrum?
– En sak som har varit svår är att alla inte vill visa sitt ansikte via webbkamera och då är det jättesvårt att få kontakt. Det blir mer tystnad. Är det en större grupp blir det att man väntar in sin tur att få prata, för det funkar inte att folk pratar i mun på varandra. Det gör att det är mycket svårare att få igång en gemensam diskussion.
Vilka är fördelarna?
– Har man ett vanligt textsamtal, som man har till exempel på en skrivutbildning, då är det uppbyggt som en runda. Då sitter man och pratar en efter en och då kan det här formatet funka ganska bra. Ofta är det så att man sitter med texten som man pratar om uppe på skärmen och alla har samma text framför sig. Man kan dra med musen och visa, markera i texten vad det är man säger. Sitter man i ett rum så sitter alla med sin egen skärm eller sina egna papper.
En annan fördel, säger Therése Granwald, är att det blir mer fokus på ämnet som diskuteras. Den som leder samtalet kan alltså dela skärm med de andra deltagarna, skriva kommentarer direkt i dokument och visa webbsidor och Powerpoint-presentationer.
Jag längtar efter att inte bara vara online
– Det vill säga att man får mer fokus på textsamtalet eller skrivprocessen, men mindre på kringsnacket. Men det är också en nackdel för då får man mindre av det sociala. Det är ganska knepigt att fika 30 personer på skärm.
Har du några tips på hur man genomför själva samtalet?
– I början tyckte jag att det var svårt att inte bara titta på bilden på mig själv. Efter att ha varit extremt självmedveten tittar jag nu som om jag hade varit i ett vanligt rum. Alltså, jag tittar på bilden på den jag pratar med och försöker läsa den personens ansikte. Då kan jag se om någon inte förstår vad jag säger eller om någon sitter med mikrofonen avstängd och räcker upp handen. Om man är säg tolv deltagare så finns det en funktion som kallas ”gallery views” där jag kan se alla tolv samtidigt. Då blir det lite känslan av att vi alla är i samma rum. Och det här kan man göra på till exempel Microsoft Teams och Skype också.
Förutom att undervisa och hålla workshops arbetar Therése Granwald som lektör, där hon arbetar med kunder en och en.
– Jag tror faktiskt att jag kommer att fortsätta att använda mig av det här verktyget även efter den här tiden och då särskilt när det är möten med bara två personer.
Hon tillägger:
– Men samtidigt längtar jag efter att inte bara vara online, utan att vara i verkligheten med folk.
VETT OCH ETIKETT PÅ VIDEOMÖTET
Joakim Jardenberg är digital expert och pratar om internet och teknik i podden #ensakitaget. Här tipsar han om saker att tänka på när man håller digitala möten.
Klädkod
Klä dig som om du skulle ha gått till ett fysiskt möte, men undvik grönt om du ska vara med i en professionell produktion.
Ljus
För att synas behöver du ha ljuset framför dig och inte bakom dig. Se till att ansiktet är vänt mot ett fönster eller en annan ljuskälla så att du får ljus i ansiktet.
Bakgrund
Fokus ska vara på dig, inte på en bokhylla med intressanta böcker eller ett stökigt kontor.
Höjd
Justera datorn med hjälp av till exempel en trave böcker så att skärmen kommer i ögonhöjd. På så sätt filmas du framifrån och inte – vilket är en mindre smickrande vinkel – underifrån.
Avstånd
Vid distansering till datorskärmen är det en armslängd som gäller för att du ska hamna rätt i bilden.
Blicken
Kameran sitter inte mitt i skärmen så när du pratar till publiken, se till att du tittar in i kameran. Utöver att få upp den i ögonhöjd, sätt en liten post-it-gubbe bakom skärmen och titta på den.
Kroppsspråk
Var lite närmare kroppen och lite mindre yvig med handrörelser. Kom ihåg kamerans utsnitt, du måste i regel högre upp med händerna än vanligt.
Stå upp
Det är bra för energin.
Pauser
Det absolut viktigaste är att inte glömma pauserna och att rent generellt korta ner mötena. Videomöten är i regel mer uttröttande än fysiska möten.
BÄSTA APPEN?
Google Hangouts, Google Meet, Jitsi Meet, Microsoft Teams, Skype, Zoom och Whereby är de mest populära apparna och har alla liknande funktioner. Joakim Jardenberg, internet- och sociala medierexpert, föredrar Zoom.
– En grej som är lätt att missa gällande alla plattformarna: endast Zoom har en funktion som kan liknas vid de fysiska grupparbetsrummen. Alltså att du kan ta ett större möte och tillfälligt dela in deltagarna i mindre grupper. När jag leder workshoppar med fler än fem deltagare väljer jag alltid Zoom av just den här anledningen. Jag har kört med så stora grupper som 450 deltagare som jag med en knapptryckning kunde dela in i 50 grupparbetsrum, och sedan plocka tillbaka igen. Magiskt bra!
Det finns en rädsla för att de olika apparna samlar information om användarna och läcker vidare till exempelvis Facebook. Hur försiktig bör den som använder programmen vara? Är det säkert?
– Alla program samlar data, men det handlar inte i något fall som berör de här plattformarna om att sälja data, eller ens att aktivt sprida specifika data om dig. Det finns en grundläggande, närmast filosofisk, diskussion om personlig integritet, men i praktiken skulle jag säga att farorna är otroligt överdrivna.
Hur fungerar det med upphovsrätt om mötet sparas och till exempel läggs ut på Facebook eller Youtube efteråt?
– När det gäller någon annans material, till exempel bilder, video eller framför allt musik, måste du alltid vara försiktig. Allt fler plattformar har någon form av automatiskt content-id – ett system där innehåll jämförs mot en databas med upphovsrättsskyddat material – och kan helt sonika stänga ner ditt konto mitt i allt om de tycker att du busar. Det behöver inte ens vara att du publicerar något i efterhand – nerstängningen kan ske mitt i strömmen.
– När det gäller egen upphovsrätt, till exempel vid en bokläsning, är det precis som vanligt. Har du rätten till materialet så är det inga problem.