”Fräckt att de inte nämnde min bok”

Intresset för poddar och teveserier som bygger på verkliga händelser blir bara större. Samtidigt hör allt fler författare av sig till Författarförbundet och upplever att deras upphovsrätt kränkts.

1999 publicerades Ecce homo. Berättelsen om en utställning, skriven av Gabriella Ahlström. Hon hade plöjt drygt tio pärmar med allt samlat material om Elisabeth Ohlson Wallins kontroversiella utställning, gjort mängder med intervjuer och rest runt i utställningens fotspår i Sverige.

Drygt 20 år senare blir Gabriella Ahlström kontaktad av ett produktionsbolag som ska göra ett program om utställningen, för P3 Dokumentär. 

− De sa att de hade haft boken som utgångspunkt och vi hade ett långt samtal. Jag tyckte det var roligt att de skulle göra något på Ecce homo igen, inte utifrån eget intresse utan för att de uppmärksammade utställningen efter 20 år.

Gabriella Ahlström fick frågan om att medverka som den bärande expertrösten, men svarade att hon inte besatt några expertkunskaper om vare sig Svenska kyrkan eller hbtq-frågan. I stället gjordes en tre timmar lång intervju med henne utifrån boken. 

− Sedan kom mejlet där de skrev att jag inte skulle vara med i programmet alls. Det brydde jag mig inte såmycket om, men jag tyckte hela tillvägagångssättet var konstigt, att de tagit så mycket av min tid i anspråk. Jag svarade att jag tyckte det var oproffsigt och skrev också att jag utgick från att de skulle nämna boken i programmet. Sedan lyssnade jag …

I programmet nämndes vare sig Gabriella Ahlström eller hennes bok. Endast på P3 Dokumentärs Facebook-sida tipsades den om som ”rekommenderad övrig läsning”. Tilläggas kan att Gabriellas bok är den enda som skrivits om ämnet.

Jag blev otroligt arg när jag lyssnade på resultatet.

− Jag blev otroligt arg när jag lyssnade på resultatet. Liksom i min bok börjar de med utställningen i Norrköping vilket inte alls är en given öppning. Sedan följer de boken väldigt nära genom programmet och det är få personer som figurerar som inte finns med i min bok. Det här är ju en historia som har hänt, det är inget unikt material som jag kan hävda tillhör bara mig, jag har ju bara beskrivit vad som hände. Men jag tycker det är otroligt fräckt att de utnyttjat mina kunskaper och det arbete jag lagt ner och inte ens nämner boken. 

Gabriella Ahlström kontaktade efteråt Författarförbundet.

− Jag vet att det är väldigt svårt att göra något rent juridiskt åt detta. Men principiellt är det väldigt viktigt att lyfta den här frågan med tanke på alla poddar och dokumentärer som görs i dag. Det produceras mycket och snabbt. Men någon har ofta suttit och gjort ett stort arbete bakom dessa produktioner. Jag tror verkligen inte jag är ensam om detta. 

Och nej, Gabriella Ahlström är inte ensam. Maria Wande, förbundsjurist som tittat på hennes fall, berättar att företeelsen blivit vanligare.

− Historier som bygger på sanna händelser är väldigt populära i dag. True crime är jättestort, inte minst i poddar, men också i dokumentärer och teveserier. Vi märkte att frågorna från medlemmarna ökade under förra året, författare som har skrivit den typen av litteratur och upplevde att deras böcker använts på ett sätt som gjorde att författarna kände att deras upphovsrätt blivit kränkt.

Men enligt Maria Wande är denna typ av fall svår att bedöma juridiskt, av ett par olika anledningar. Dels att böckerna bygger på fakta och sådant som faktiskt har hänt, vilket en författare inte kan ha ensamrätt på. Dels försvåras bedömningen när uttrycksformerna skiljer sig åt; det kan exempelvis vara svårare att hävda plagiat när en bok överförts till teveserie eftersom innehållet förmedlas audiovisuellt. Så vad är det egentligen som gäller?

Maria Wande berättar om ett fall för två år sedan, som kan ses som prejudicerande. En av personerna bakom Mordpoddens avsnitt Tandläkarmordet fälldes för att ha använt material ur Lars Ohlsons bok Kakelugnsmordetutan att på korrekt vis hänvisa till källan. 

− I det här fallet råkar jag veta att författaren till boken hade kontakt med podden och att han framför allt ville bli kreddad. Det är en viktig del av upphovsrätten som man aldrig kan avtala bort. En upphovsperson har alltid rätt att bli nämnd vid namn när verket används. 

En upphovsperson har alltid rätt att bli nämnd vid namn när verket används.

I det rättsfallet konstaterade domstolen att man får referera till och återge innehåll ur en bok utan att man begår ett upphovsrättsintrång. Det är när man följer bokens struktur på ett närgånget sätt, använder samma ord och uttryck och återanvänder berättartekniska grepp och val som författaren gjort – det som gör en bok läsvärd – som man begår ett upphovsrättsbrott. Men även om man förhåller sig mer fritt till texten men har använt sig av den som källa, så hör det till god ton att nämna källan, menar Maria Wande.

Hur kommer det sig att producenterna missar detta, det kostar ju inget att hänvisa till källor?

− Det är en bra fråga. De stora aktörerna anlitar ofta produktionsbolag för sitt innehåll, och jag tror att kunskapen om de här frågorna är ganska låg ute hos dessa bolag. Det är snabba produktioner, man ger inte detta en tanke. 

Kan man på något vis skydda sig från detta som författare?

− Tyvärr kan man ju inte veta förrän efteråt om producenten har följt boken på ett nära sätt och begått intrång, eller om producenten bara använt materialet som ett referensverk och återgett händelserna på ett självständigt sätt. Om man blir kontaktad kan man bara förebygga eventuella misstag genom att påpeka det självklara, att om verket används på något sätt så ska detta nämnas. 

Senare blev Gabriella Ahlström erbjuden en, enligt henne, ”mycket liten summa” som hon valde att inte fakturera. 

För att lyfta frågan anordnar Författarförbundet ett seminarium den 20 juni, där bland andra Alexandra Pascalidou, författare till Mammorna som blivit teveserie, medverkar. 

För mer information och anmälan, läs här.