Han är poeten som utmanade Alexandr Lukasjenko om presidentposten i Belarus. Gunnar Ardelius om en författare som bara önskar han kunde återvända till litteraturen.
Förra året fick Lund sin första fristadsförfattare, poeten Uladzimir Njakljajeu från Belarus. Nu finns det sammanlagt 25 fristäder runt om i Sverige. Det är glädjande, men många hotade författare står fortfarande i kö för en plats och nätverket har goda förutsättningar att slå rot ytterligare.
Att erbjuda fristad är en konkret kulturpolitisk satsning där enskilda kommuner och regioner, oavsett storlek och politisk styrning, kan stå upp för demokrati och yttrandefrihet. Njakljajeu har stört makten i Minsk under många år.
2010 utmanade han president Alexandr Lukasjenko direkt genom att ställa upp i presidentvalet som oppositionens ledande kandidat. På valdagen i december 2010 överfölls Njakljajeu av maskerade män. De slog nästan ihjäl honom. Njakljajeu hamnade på sjukhus, där han kidnappades från intensivvårdsavdelningen och fängslades.
De slog nästan ihjäl honom.
2015 träffade jag Njakljajeu på en restaurang i Minsk. Vid det tillfället var han en bruten man. Under en lång period hade han suttit i säkerhetstjänstens häkte och sedan levt under flera månader i husarrest utan möjlighet till kontakt med omvärlden.
– Dricker du inte? frågade han när jag gjorde en avböjande gest mot vodkan han var i färd med att hälla upp åt mig i ett dricksglas. Jag skakade på huvudet och han konstaterade torrt:
– I så fall är du ingen riktig författare. Fair enough.
Efter ett par glas blev stämningen trevligare. Njakljajeu, som tidigare varit ordförande i det oberoende belarusiska författarförbundet, talade om regimens övergrepp och godtyckliga frihetsberövanden som drabbar så många författare och konstnärer i landet. Han berättade om förbudet mot att delta i poesiuppläsningar och konferenser eftersom det räknas som otillåtna politiska aktioner, att många inte alls kunde verka i offentligheten.
Under fängelsevistelsen skrev Njakljajeu till sin hustru. Boken Brev till Volha och friheten finns att läsa på svenska i utmärkt översättning av Janina Orlov och Stefan Eriksson. Volha är namnet på Njakljajeus hustru, men ordet betyder också frihet.
Njakljajeu har aldrig sett på sig själv som politiker.
I mars 2018 blev Njakljajeu åter frihetsberövad som ett led i preventiva arresteringar av demokratiska aktivister inför Frihetsdagen. Senare släpptes han och fick förra året en fristad i Lund. Njakljajeu har aldrig sett på sig själv som politiker på längre sikt, mer som en poet som på grund av situationen med censur och förtryck sett sig nödgad att agera.
– Politik är inget för en poet, så fort vi har vunnit återvänder jag till litteraturen, har han sagt i en tidigare intervju.
Uladzimir Njakljajeu är enbart en av hundratals författare och kulturarbetare som har problem med makten i Belarus, som är berövade sina grundläggande rättigheter och friheter. Situationen bör därför fortsätta att uppmärksammas på internationell nivå. Belarus har fått sin första styrelseledamot i European Writers’ Council, Alena Makouskaja. Det ger en gnutta hopp inför framtiden. Att poeter som Njakljajeu någon gång kan återvända till litteraturen på heltid.