Ett nytt litterärt landskap har vuxit fram med förlag och medier som säljer ”författarskap”. Författaren och förläggaren Peo Rask, som själv låtit författare medfinansiera böcker, gör en ångerfylld granskning.
Boktugg! Det låter som piratslang, men speglar inslag i dagens bokutgivning. Visst är det välkommet med litterära sajter som kan bidra till att stärka litteraturens position. En sådan kan boktugg.se sägas vara, eller åtminstone utger den sig för att ha den ambitionen. ”Boktugg.se tar dig med in bakom kulisserna i bokbranschen. Vi skriver om nyheter, trender, författare, förlag, bokhandlare, bibliotek och allt annat som berör personerna bakom böckerna.”
Till det som pågår i kulisserna i bokbranschen hör rimligen en granskning av hybridförlagens avtal. Ett hybridförlag ett företag som delar kostnaden för bokutgivning med författaren. Ett sådant förlag är Hoi. Få, om ens några, medier har granskat dessa avtal. Boktugg.se har i en artikel beskrivit vad som skiljer traditionella förlag från hybridförlag utan att genomlysa hur avtalen ser ut. Kanske inte så konstigt när en av grundarna till sajten, Sölve Dahlgren, själv är delägare i Hoi.
Viljan att ge ut en bok är så stark att många lockas in i tveksamma avtal.
I en artikel på Boktugg, 10 trender i bokbranschen att hålla koll på 2018, skriver han: ”Hybridförlagen stormade in på scenen för ett par år sedan och har numera delats upp i ett gäng som blir alltmer lika traditionella förlag (exempelvis Hoi som numera också är medlemmar i Förläggareföreningen) och några som i själva verket är mer av helhetsleverantörer för egenutgivare än förlag.”
Det låter harmlöst. Men betalförlag är just vad hybridförlagen är, eftersom idén är att författaren i praktiken betalar för varje led i bokproduktionen. Därmed kan vi inte se hybriderna som förlag. Där råder inget traditionellt partsförhållande mellan författare och förlag, utan ett mellan kund och tjänsteföretag. Det vi ser är en genväg till att bli författare. Viljan att ge ut en bok är så stark att många lockas in i tveksamma avtal med hybridförlag.
Vinsten klar på förhand
För hybridförlagen är affärerna i stort sett riskfria. Författarna får stå för kostnaderna och sedan hoppas på att försäljningen ska ge en skärv, så att författarna med tiden kan få tillbaka sina pengar. För betal- och hybridförlag är upplägget idealiskt eftersom de avgörande inkomsterna kommer från produktionsstadiet.
I nyspråklig anda finansierar inte författaren sin produktion utan investerar i sitt författarskap.
Incitamentet att sälja böckerna blir därför inte lika stort som hos traditionella förlag, eftersom förtjänsten är gjord redan innan boken nått marknaden. Nätsajten Magasin Opulens, som numera erhåller statligt tidskriftsstöd om 100 000 kronor, erbjuder uppdragsutgivning i samarbete med förlaget Ekström & Garay, som drivs av bland andra Melker Garay som också står bakom Magasin Opulens. Recito, som beskriver sig som ett ”innovativt förlag”, presenterar sin betaltjänst så här:
”Ditt färdiga manus (korrekturläst och klart) skickar du sedan till oss elektroniskt (t.ex. ett enkelt Worddokument) och vi sköter resten! […] Vi rekommenderar att man använder sig av släkt och vänner för korrekturläsning och bearbetning då detta är något som verkligen kan bli dyrt att göra professionellt. […] En författare som vill ge ut sin bok skriver på kontrakt med oss och försäkrar att köpa eventuellt överblivna exemplar efter tre eller sex månader.”
En annan affärsmodell är att förlag söker manus som är helt klara för utgivning. Om du som författare vill ha ditt manus grundligt lektörsläst av en redaktör får du betala – till förlaget. Gemensamt för de flesta betaltjänster är att de mot betalning erbjuder ”förmånen” att kringgå allvarligt menad lektörsläsning, redaktörskap och professionell korrekturläsning. I nyspråklig anda finansierar inte författaren sin produktion utan investerar i sitt författarskap. Och om boken säljer kanske författaren kan få tillbaka sina satsade slantar.
Uppmärksamhet till salu
Det finns flera sätt för dig att nå ut med ditt författarskap – om du betalar. Hosono 3 Content AB, en marketingbyrå i Stockholm, hjälper dig att komma ut med unika berättelser på byråns eget, etablerade sätt. Byrån driver flera plattformar, till exempel Bättre nyheter, Bättre golf, Bättre konst och I bokhandeln. På den sistnämnda finns intervjuer med författare som anges vara sponsrade, det vill säga betalda av egenutgivaren eller författarens förlag.
En som blivit kontaktad av Bättre konst är Lars Eje Larsson, konstnär boende i Göteborg. Han vände sig mot upplägget och ifrågasatte varför han skulle betala för att Bättre konst skulle skriva om honom.
– Jag skulle betala närmare 7 000 kronor för artikeln, men jag kommer inte ihåg om det var med eller utan moms, säger Lars Eje Larsson. Förutom att jag skulle behöva betala finns det ingen seriös aktör inom konstvärlden som tar notis om Bättre konst.
Han tackade nej och ville varna kolleger och andra konstintresserade för den affärsmetod Bättre konst representerar.
– Jag försökte skriva på sajtens sida på Facebook och hade nöjt mig med det, men de blockerade mig. Då la jag ut en text på min sida, där min varning blev offentlig och delbar. När vi pratas vid berättar han att tillvägagångssättet är långtifrån nytt:
– För 30–40 år sedan skulle en vän till mig ställa ut i New York. Alla som medverkade fick köpa sig en meter väggyta och hänga så mycket på höjden de kunde och väggen tillät. Ingen sålde någonting, men alla kunde säga att de hade ställt ut i New York.
Jag skulle betala närmare 7 000 kronor för artikeln.
David Lublin, chefredaktör för Bättre konst, har skrivit på Lars Eje Larssons sida på Facebook: ”Det är tråkigt för många som vi arbetar med att höra att de blir lurade när vi i själva verket synliggör konstnärer i hela Sverige som annars får väldigt lite utrymme. Som byrå hade vi kunnat arbeta med spelbolag eller andra stora aktörer men har valt konst och kultur och har skapat utrymme som knappt funnits senaste åren.”
Det verkar vara en lönsam affär. Mellan 2017 och 2018 fördubblade Hosono 3 Content AB sin omsättning från 2,3 till över 5 miljoner kronor.
Drömmen om att bli författare
Det sägs att var tredje svensk drömmer om att bli författare. Under 2017 gavs det, enligt Kungliga biblioteket, ut 15 302 tryckta böcker. Av dem var över 2 000 egenutgivna. Det är denna marknad som ett flertal aktörer vill nyttja. Skrivhjälpsbyråer har också dykt upp, där det går att köpa sig lektörshjälp och annan handledning.
Det finns pengar att göra på människors drömmar om att bli författare. På Facebook finns en uppsjö av grupper för dem som när författardrömmar, till exempel Författare på Facebook, som har närmare 7 500 medlemmar, vilket är mer än dubbelt så många som Författarförbundet samlar.
Ett argument som återkommer i dessa forum, mot utgivning på stora förlag, vilket många innerst inne önskar, är att det tar lång tid från inskickat manus, lektörsläsning och eventuellt kontraktsskrivande till utgivning. Tiden är dyrbar. Har jag väl skrivit mitt manus vill jag att något ska hända NU!
Det finns pengar att göra på människors drömmar om att bli författare.
Men att publicera sig genom ett betalförlag för med sig risker. Visst finns exempel på författare som med hårt fotarbete lyckats få tillbaka sina satsade pengar. Men det finns också fall där författare har betalat över 100 000 kronor ur egen ficka och inte tillnärmelsevis fått tillbaka satsat kapital.
Betaltjänster är dock inget nytt. Redan 1972 startade Författares Bokmaskin, som med orden ”Vill du ge ut en bok? Publicera dig själv!” erbjöd sina tjänster. Författares Bokmaskin är inget förlag utan lämpar över det ansvaret på den betalande författaren. Därför finns heller inget ”förlagsavtal” mellan parterna, utan man köper produktion av sin bok och kommer sedan att stå där med ett antal kartonger.
Självpublicering, speciellt med print-on-demand, kostar ofta mer än det smakar. Styckepriset är redan för högt utan ditt pålägg för att täcka kostnader, varför boken inte är prismässigt attraktiv om den nu skulle vara intressant för bokhandeln. Egenutgivna böcker möter heller inget större intresse på kulturredaktioner. Det strömmar in böcker på tidningarna och gränser måste dras, något som sällan eller aldrig är till gagn för egenutgivet, med undantag för vissa böcker med stark regional eller lokal prägel.
För att framställa sig som traditionella förlag har även hybriderna antagningsbesked, som dock klingar annorlunda. De skulle kunna låta så här: ”Grattis, vi har antagit ditt manus! För att komma vidare i processen behöver följande kostnader täckas …” Avtalen innehåller snåriga klausuler som skriver fast författaren i dolda kostnader. När betalförlag säger sig stå för litterär kvalitet, måste det ses i skenet av att en refusering inte ger dem några pengar. En hårdför lektör skulle inte casha in, kort sagt.
I vissa fall verkar det som om redaktörer mest är till besvär.
Traditionella förlag följer efter Betalförlagens modeller har också väckt genklang hos traditionella förlag. Marknadsavdelningar förstärks på bekostnad av redaktörer. Dessa förväntas också göra ombrytning av texten i Indesign. Momentet ”innehåll” underordnas momentet ”sälj”. Och i vissa fall verkar det som om redaktörer mest är till besvär. Ja, till och med när Bonnierkoncernen presenterar sin självpubliceringstjänst i form av ett manifest: ”Alla kan, och vi önskar att fler vågade. Att fler valde att behålla kontrollen över sin egen berättelse, att låta den gå från skrivbordslådan till tryckpressen utan att först skickas runt, stötas, blötas och kanske refuseras.” Läs det senare en gång till: ”stötas, blötas och kanske refuseras.” Det är alltså Bonniers, med förlagsverksamhet som går tillbaka till 1837, som står för den formuleringen. Ett förlagshus som historiskt varit förknippat med redaktörskap, textkritik, redigering, faktagranskning och korrekturläsning.
Just nu pågår en utveckling där både traditionella förlag och nya aktörer utvecklar nya ”innovativa” avtalsformer, som utökar författarens insatser såväl ekonomiskt som med marknadsföring.
Författarförbundet avråder från avtal
Vilket litteraturlandskap har vi då att vänta? Hur agerar Sveriges Författarförbund mot hybridförlag, som erbjuder tveksamma tjänster där författaren blir den som betalar?
– Våra jurister granskar avtalen, ger råd och berättar vad det innebär om man skriver på. Hälften av juristrådgivningen går åt till den här typen av samtal, från icke-medlemmar som hamnat i dylika situationer. Det gör att vi har ganska god koll på det som sker även utanför förbundet, vilket är viktigt. Vi vill såklart vara ett stöd, svarar Grethe Rottböll, förbundsordförande.
Författarförbundet avråder från att teckna avtal med hybridförlag.
Författarförbundets styrelse har tagit ett principbeslut om att avråda från att teckna avtal med hybridförlag. En av de jurister på förbundet som granskat hybridförlagens avtal är Ana Rahbari.
– Ett traditionellt förlag erbjuder avtal som innebär att författaren upplåter sina rättigheter till förlaget tidsbegränsat och mot ersättning. Författaren erhåller förskott och royalty. Författaren har inga utgifter för boken utan förlaget står för hela den ekonomiska risken med utgivningen. Det finns många olika varianter på hybridförlag och det de har gemensamt är att författaren upplåter rättigheterna och betalar för utgivningen. Den ekonomiska risken ligger därmed inte endast hos förlaget, utan kan även ligga hos författaren, säger Ana Rahbari.
Hur kan hybridförlagens avtal se ut?
– Det kan vara så att författaren blir ombedd att stå för samtliga kostnader eller endast för någondera av till exempel redaktörstjänster, sättning, layout, tryckeri, omslag, eventuella illustrationer, distribution, lagerhållning, registrering av ISBN-nummer, registrering av annonser på till exempel Bokinfo och marknadsföring. Kostnaden som författaren ska stå för beror på hur avtalet är konstruerat. Vissa hybridförlag tillämpar en annan affärsmodell. Deras avtalsförslag är konstruerat så att de får göra avdrag för produktionskostnader från de intäkter som boken genererar innan författaren erhåller sin ersättning. Båda alternativen är riskfyllda för författaren om man jämför med ett traditionellt förlag.
Upplåter du rättigheter till ditt verk i något format eller har du kvar samtliga rättigheter?
Vad kan förbundet ge för råd till författare som funderar på att teckna avtal med hybridförlag?
– Mot bakgrund av att författaren ingår ett riskfyllt samarbete brukar vi be författaren att ta reda på följande saker: Vad gör hybridförlaget i samband med att din bok ska ges ut och efter att den har utgivits? Upplåter du rättigheter till ditt verk i något format eller har du kvar samtliga rättigheter? Vilka rättigheter upplåter du eventuellt och under hur lång tid? Hur arbetar företaget med texten innan den ges ut? Ingår redaktörshjälp? Vem står för kostnaden för sättning, omslag och eventuella illustrationer? Hur kommer företaget att marknadsföra ditt verk? Ska du betala något för bokens utgivning initialt? Vilka kostnader kommer företaget att dra av för? Hur ser din ersättning ut? Lagerhåller företaget verket och distribuerar det till återförsäljare? Vilka förväntningar finns på dig gällande ditt deltagande i marknadsföringen av verket? Vid tecknande av denna typ av avtal rekommenderar vi alltid att en budget tillsammans med en kalkyl för boken presenteras, oavsett om författaren ska betala för verket eller om företaget ska göra avdrag för sina produktionskostnader innan författaren erhåller ersättning.
Jag ångrar mig
För egen del har jag varit författare och förläggare sedan början av 1990-talet. Av förlaget Black Island Books närmare 130 utgåvor har författare i fem fall varit med och bekostat delar av produktionen, vilket jag ångrar. Det är ingen bra modell eftersom den kullkastar partsförhållandet mellan författare och förlag. För mindre förlag kan det vara svårt att uppfylla allt det som ett standardavtal kräver, men steget från att inte kunna göra det till att låta författaren betala kalaset är mig numera främmande.
Vill du betala för att bli författare?
I alla tider har bemedlade människor kunnat köpa sig till möjligheten att bli utgivna i bokform, just för att boken haft och fortfarande har en stark ställning. Idag tenderar ett författarskap att bli något som kan köpas via en beställningstjänst. Låt oss avsluta med att gå tillbaka till Sölve Dahlgrens artikel, där han ställer frågan ”vad är en bok år 2018 egentligen?” och skriver: ”Det blir allt svårare att dra gränser. Vi har varit inne på hur gränserna mellan författare och förlag och återförsäljare blir allt suddigare.”
Ja, varför inte också fråga: Vill du betala för att bli författare?
Artikeln publicerades i Författaren 2/2019.