Coronapandemin har under våren tvingat stora delar av litteratur-Sverige att stänga. Kraftigt minskad bokförsäljning, konkurshotade bokhandlare och hundratals författare som tvingats söka nödpengar är några av effekterna. Hur ska författar-Sverige tackla den största krisen sedan andra världskriget?
Anna-Karin Palm svarar i telefon från sitt hus i norra Hälsingland.
− Vänta lite, jag ska bara gå in i min skrivstuga.
I början av hösten 2019 publicerade hon Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, som Augustprisnominerades. Anna-Karin Palm har sedan dess varit en flitig föredragshållare, och hade en föreläsningsturné inplanerad under våren. När vi talades vid i mitten av mars, strax efter att WHO klassat coronaviruset som en pandemi, berättade hon att hon förlorat 3 av 15 inplanerade föreläsningar.
− Jag kom hit till huset den 15 mars när saker började ställas in, och sedan dess har jag varit hemma. Varenda en av vårens inplanerade föreläsningar har avbokats. Än så länge har alla föredrag bokats om till hösten.
Men, säger Anna-Karin Palm, det återstår ju att se hur det blir med den saken. Risken finns att det inte heller då är möjligt att resa runt i Sverige, och att restriktioner kring sammankomster kvarstår. Också de inkomster hon skulle ha fått för föredragen är uppskjutna.
Det är pengar som räcker under våren och kanske början av sommaren, sedan är det slut.
− Just nu är det ingen akut ekonomisk situation för mig. Men det handlar inte bara om att överleva här och nu, författare har ju ett underligt ekonomiskt system. När man kommer med en bok så är det just under det året som man förhoppningsvis kan samla lite i ladorna för att sedan kunna skriva igen. Om detta håller i sig i höst, då blir det tajt.
Ändå tycker hon sig vara lyckligt lottad. Hon bor i en by där livet går sin gilla gång och hon har en stor trädgård, så känslan av isolering är liten. Den skrivtid som hon planerat för ett nytt bokprojekt till hösten får hon lägga nu istället. Nu har hon också fått frågan från Författarcentrum om hur hon ställer sig till digitala framträdanden.
− Det kanske kommer att komma mer sådant, och det är ju såklart bättre än inget alls, men jag tycker att det känns jättetråkigt. Det är väl delvis ovana, men jag tycker att själva det fysiska mötet med läsarna är så otroligt värdefullt.
AVBOKNINGARNAS VÅR
Det har nu gått några månader sedan coronapandemin slog till mot hela vårt samhälle. Kulturen, däribland litteraturen, visade sig snabbt vara en av de sektorer som påverkades mest brutalt. Efter att folksamlingar på över 500 personer förbjöds ställde man in arrangemang som Littfest i Umeå, Vi Läsers litteraturbåt och Litteraturveckan i Göteborg. Det var bara början.
Den 29 mars förbjöds allmänna sammankomster med fler än 50 personer, och sedan dess har i princip alla publika evenemang ställts in under våren. Inte heller hösten är säker. Bok och Bibliotek i Göteborg planerar att ställa in utställningsdelen och överväger en mässa i digitalt format. När skolbesök, författarsamtal, föreläsningar och medverkan på festivaler och mässor avbokas, eller i bästa fall ombokas, har Sveriges författare, och i viss mån även översättare, förlorat en livsviktig inkomstbas.
Många av dessa författarbesök förmedlas genom Författarcentrum som bokar närmare 3 000 uppdrag varje år. I mars i år minskade Författarcentrums bokningar med 36 procent och i april med 69 procent jämfört med samma månader 2019.
− Vi har bett författare och arrangörer att höra av sig om författarbesök, skrivarverkstäder och annat blivit inställda, ombokade eller kommer att ombokas senare, berättar Alf Kyhlén, författarförmedlare på Författarcentrum Öst.
− Många har hört av sig och de senaste månaderna har det varit betydligt fler ombokningar än nya bokningar.
Av de bokningar han själv hanterat de senaste två månaderna har 43 procent bokats om till hösten, 12 procent blivit inställda och i 45 procent av fallen försöker arrangör och författare att hitta ett nytt datum.
− Jag upplever att viljan hos både arrangörer och författare att komma fram till bra lösningar har varit god.
I april minskade bokningen av föreläsningar med 69 procent.
Men ombokningar, som riskerar att inte heller kunna bli av, är en klen tröst för författare som behöver mat på bordet åt sig och sina familjer idag. En sådan är författaren, illustratören och serietecknaren Johan Unenge. Liksom många barn- och ungdomsboksförfattare är skolbesöken som han gör runt hela landet en viktig del av inkomsten.
− När allt detta bröt ut tänkte jag ”hjälp, det här kan helt paja nu” och jag var osäker på vad som gällde juridiskt när besök ställdes in, säger han.
− Att börja bråka om arvode kan man säkert göra, men om man hoppas på ett samarbete i framtiden så vill man ha en bra relation. Jag har hört från kollegor att det går att kräva ersättning men inställt med betalt är inte så roligt. Jag ville helt enkelt göra grejen. För att inte bli av med sina inkomster och framtida relationer funderade han direkt på digitala lösningar.
− Jag startade en Youtube-kanal där jag kan bjuda in en klass genom att skicka en länk till eleverna. Vi ses så under en timme och de kan chatta med mig. Sedan är det klart, det sparas ingenstans, de ser bara mig, jag ser inte dem. I slutet av april hade han gjort tolv sådana ”besök”, och förutom att hans egen inkomst säkras hoppas han att elever mitt under denna tuffa tid ska känna att några saker nästan är som vanligt.
− Hittills har de flesta verkat nöjda och eleverna tackar och skickar frågor. Så det går faktiskt att göra såhär. Men det är ju svårare för författare som riktar sig till en vuxen publik. Själv har han fått bokningar till hösten, men generellt uppger Författarcentrum att förfrågningarna har blivit färre. Kanske beror det på ombokningar som skett, kanske på att arrangörer förhåller sig försiktigt inför den osäkra framtiden.
STÖD TILL FÖRFATTARE
Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll menar att det är mycket viktigt att arrangörer bokar författare, trots osäkerheten.
− I det här läget kan man kanske inte få till avtal som garanterar pengarna tillbaka om ett framträdande blir inställt. Men det är viktigt att arrangörer vågar göra bokningar. Delvis för att vi kanske kan komma ur krisen under hösten, men om inte så för att det är lättare att söka och få ersättningar för förlorade uppdrag än för inga uppdrag alls.
Författarförbundet var tidigt ute och flaggade för de enorma konsekvenser pandemin skulle få för litteraturen. I väntan på statliga medel upprättades snabbt en tillfällig krisfond, på initiativ av författaren Viveca Sten, en fond från vilken medlemmar kunde söka pengar. En dryg miljon kronor kom in, och i början av maj pausades fonden då alla pengar var utdelade. Den 24 april offentliggjordes att 10 miljoner kronor, av de 500 miljoner som regeringen avsatt för att stödja kulturen, ställdes till Författarfondens förfogande för att erbjuda särskilda krisstipendier till författare och översättare. Dessa stipendier kunde sökas fram till den 8 maj, då över 400 ansökningar kom in.
− Det har varit nöd, många har skrivit till oss och uppgett att de inte haft en krona. Vi möttes av en oerhörd glädje hos förbundets medlemmar när pengarna kom, säger Grethe Rottböll, som också är vice ordförande i Författarfonden.
− Men man ska komma ihåg att det är pengar som räcker under våren och kanske början av sommaren, sedan är det slut. Och vi vet ju ingenting om hur det blir i höst.
Många har skrivit till oss och uppgett att de inte haft en krona.
Liksom Johan Unenge har också andra aktörer, exempelvis bibliotek, försökt hitta nya sätt att nå ut till allmänheten på. Det kan gälla såväl digitala författarframträdanden som digitala uppläsningar ur författares verk. I denna nya situation vill Grethe Rottböll understryka vikten av att förlagen gör en bred överenskommelse om vilka arvoden som bibliotek bör betala för digitala framträdanden. Hon uppmanar förlag att vända sig till upphovsrättsorganisationen Alis eller Författarförbundet, innan de diskuterar arvoden med bibliotek.
− Vi kan se att många får för dåligt betalt. Det blir väldigt olyckligt om ett förlag hittar på en summa till just sina författare. Det ska inte finnas olika arvoden, då är det lätt att man på biblioteken väljer författare från det förlag som tar minst betalt. Under de månader som gått har det på olika håll i samhället manifesterats en vilja att rädda litteraturen. Digitala läsningar, läsfrämjande kampanjer och bibliotek och bokhandlare som erbjuder hemkörning är exempel på initiativ för att stödja författare och uppmuntra till läsning.
I Region Gävleborg var man tidigt ute med stöttande åtgärder.
− Jag skulle ha åkt på Littfest i Umeå, men kvällen innan kom beskedet om förbud gällande folksamlingar på över 500 personer och festivalen ställdes in, berättar Karin Forsgren Anderung som är verksamhetsutvecklare på Region Gävleborg.
− Ganska snabbt insåg jag att detta skulle slå hårt mot kulturen och funderade över vad jag kunde göra utifrån min yrkesroll. Jag marknadsför ju hela tiden länets författare, men nu var det dags att tydligt uppmana folk: köp en bok! Hon mejlade hela sin författarlista och bad alla skicka in texter om sina författarskap och information om var man kan köpa deras böcker. Kampanjen går under namnet Närodlad litteratur – stötta din lokala författare, och sedan den 24 mars har en författare om dagen presenterats på regionens hemsida och i sociala medier. I vissa fall har inläggen nått över 7 000 personer. Samma kampanj plockades sedan upp av Region Blekinge/Kronoberg.
− Det har varit ett jättestort engagemang från författarna, och väldigt positiv respons även från publiken. Många har uttryckt förvåning över att det finns så många författare här i länet, säger Karin Forsgren Anderung.
HOTAD BOKHANDEL
Krispengar, läskampanjer och digitala event kan fungera som tillfälligt plåster på såren. Men hur kommer litteraturen att drabbas på längre sikt? Tidigt märktes pandemins effekter hos Sveriges bokhandlare och boklådor. Under veckorna 11 till 18 backade den fysiska bokhandelns bokförsäljning med 36,8 procent. Värst var vecka 15 när bokhandeln tappade 44 procent.
− Det är ett väldigt pressat läge, och det drabbar en redan pressad ekonomi i alla led i branschen, säger Maria Hamrefors, ordförande för Svenska Bokhandlareföreningen.
− När allt detta började gick vi ut och frågade våra medlemmar vilken ekonomisk uthållighet de har. Beskedet var att två tredjedelar inte klarar sig mer än åtta veckor med halverad försäljning. Nu är det inte riktigt så krisartat i snitt än, men om detta fortsätter så …
I mitten av april stängdes Motalas bokhandel på grund av coronapandemins effekter. Det innebär att Sverige nu har 135 kommuner som står helt utan en bokhandel, vilket är en trend som pågått i många år men nu tenderar att påskyndas.
135 kommuner som står helt utan en bokhandel
Maria Hamrefors menar att det först slår mot bokhandeln som står närmast kunderna, men att effekterna sedan fortplantar sig till förlag, författare och översättare.
− Den kedjan hänger ihop. När det gäller de fysiska böckerna så säljs ju fyra av tio i den fysiska bokhandeln. Den är otroligt viktig för den litterära mångfalden. Näthandeln har däremot ökat under denna period, men det uppväger inte tappet i den fysiska bokhandeln. Dessutom finns ett tydligt mönster där framför allt den kvalificerade skönlitteraturen, barnböcker och fackböcker förlorar på digital försäljning och böcker i digitala format.
− Vi publicerar ju verkstopplistor, alltså listor på verk där vi slår ihop alla format. Siffrorna efter årets första kvartal visar intressant nog att vissa böcker i stor utsträckning är ”bokhandelsböcker”, säger Maria Hamrefors.
Hon nämner som exempel Nina Wähäs Testamente där 66 procent av volymen har gått via fysisk bokhandel. Bokhandlareföreningen har vädjat till politiker om ett ekonomiskt riktat stöd.
Bokhandlare är ju inte heller vilka företag som helst.
− Men nej, vi har hittills inte fått något sådant, även om vissa andra stöd, som omsättningsstödet till exempel, kan vara till nytta för våra medlemmar.
− Butikshyror och personalkostnader är ju de största kostnaderna för bokhandlare. Men där är det tyvärr så att framför allt större fastighetsägare har varit helt ovilliga att förhandla. Det har varit väldigt trögt att få någon effekt på det stödet.
Vilka är dina farhågor?
− Jag är rädd att fler tvingas lägga ner. Bokhandlare är ju inte heller vilka företag som helst. Om ett café stänger så kan vi vara säkra på att det öppnar ett nytt. Men om ett familjeföretag som drivit bokhandel i två eller tre generationer tvingas stänga, så kommer ingen ny, och ytterligare en kommun blir av med sin enda bokhandel. Det är de här långtgående effekterna vi är så oroliga för.
Vad skulle du önska för åtgärder?
− Det man verkligen skulle önska är att kulturpolitiken erkänner den roll och den funktion som bokhandeln har när det gäller att se till att det finns böcker där det finns människor. Alla våra medarbetare ute i butikerna gör ett enormt jobb för läsfrämjande och rådgivning kring litteratur.
− Den funktion som bokhandeln har omfattas i de flesta andra länder av något slags kulturpolitik. I Sverige har vi en totalt oreglerad bokmarknad och i sådana här tider blir det väldigt tydligt.
VIKTEN AV SOLIDARITET
Slutet på historien, och vad coronapandemin kommer att få för konsekvenser för samhället i allmänhet och för litteraturen i synnerhet, vet dock ingen. Pengarna som nu ges i form av bidrag och stöd är en frist, men räcker inte länge. I en enkät som Svensk Bokhandel skickade ut till svenska förlag svarade 17 av 23 att de märkt av en försäljningsminskning. Under våren har exempelvis Bonniers och Ordfront permitterat personal, eller låtit de anställda gå ner i arbetstid. Flera förlag skjuter på utgivning, vilket förstås påverkar författare.
Sju förlag uppgav att arbetet med utländska rättigheter har försvårats av coronapandemin, vilket ger en fingervisning om att också översättare kommer att drabbas.
− Det är väldigt svårt att uppskatta hur ekonomin påverkas för det är en massa ringar på vattnet. Nu börjar vi se hur detta också påverkar flera översättare, som säger att deras kalendrar ser tomma ut till hösten. Det är allvarligt, säger Grethe Rottböll.
Det finns också exempel på hur coronakrisen påverkar politiska beslut, som exempelvis förslaget att från och med hösten pausa de estetiska programmen, däribland skrivarlinjen, på Wiks folkhögskola i Region Uppsala.
Bonniers och Ordfront har permitterat personal
Generellt upplever dock Grethe Rottböll att politikerna varit lyhörda när det gäller att snabbt styra upp möten med kulturorganisationer, och hon har en förtröstan i att hjälpen kommer också i höst om nöden så kräver. Och kanske kan det också komma något positivt ur detta. Systemfel har i och med coronakrisen blivit mer tydliga, och också uppmärksammade, som det för författare och översättare haltande socialförsäkringssystemet. Händelserna de senaste månaderna har också visat på vikten av att agera solidariskt och sluta sig samman, för att gemensamt bevara ett rikt och mångfaldigt litteraturliv i Sverige.
− Inte minst har detta lärt oss hur viktigt det är att det finns organisationer som företräder kulturskaparna. Det har varit A och O i detta. Utan det så hade inga breda uppgörelser kunnat komma till stånd och några ekonomiska stödpaket hade vi heller inte fått ta del av, säger Grethe Rottböll.