Deras ljudböcker får 100 000-tals lyssningar men det går ändå inte att leva på författarskapet. Författaren granskar genreförfattarnas villkor i det nya ljudbokslandskapet.
”Vänta vänta …101 200 kronor totalt för hela arbetet, före skatt. Driver du med mig? Jag har jobbat stenhårt med den här boken i nästan ett halvår?”
I HBO-serien Lust sitter Julia Dufvenius rollkaraktär Ellen framför en bokförläggare på ett fint kontor. Hon har skrivit sin första bok, en blandning av romance och crime, och nu fått ja från det anrika förlaget som erbjuder tryckta 4 000 exemplar och betalning i enlighet med Författarförbundets riktlinjer. Men det är inte vad Ellen tänkt sig.
”Jag är ledsen men det här går inte. På en månad kunde jag dra in 50 papp på jobbet. Det här är ju rena slavvillkoren. Då kan jag ju lika gärna köra omkring på moppe med en sådan där matväska på ryggen.”
I stället ger Ellen ut boken själv och tar in en känd skådespelare, som är skyldig henne en tjänst, som inläsare. Underförstått kommer hon nu att få de pengar hon förtjänar.
Ljud utgör nog 90 procent av mina läsare, men det är där jag tjänar minst.
Det finns mycket i denna scen som inte stämmer med verkligheten. Att som debuterande genreförfattare få en tryckt upplaga på 4 000 böcker skulle av de flesta räknas som ett bra erbjudande. Men framför allt: att som debutförfattare kunna leva på en ljudbok är i princip omöjligt.
− Ljud utgör nog 90 procent av mina läsare, men det är där jag tjänar minst. Jag säljer absolut minst på det inbundna, men det är ändå där jag får mest pengar. Så det är ett dilemma, säger Karin Janson, feelgood-författare och journalist.
När hon debuterade 2016 med första delen i feelgood-serien Byvalla, trycktes inte ett enda exemplar. Boken kom ut på Storytel Original som producerar direkt för ljud. Sedan dess har ytterligare två delar i serien kommit ut, och den har varit en av Storytels mest populära originalserier med över 100 000 lyssningar. Efter hand kom den även ut som pocket. Karin Janson har också gett ut flera andra böcker, och ligger i dag under Printz Publishing.
− Om jag försörjer mig på författarskapet? Absolut inte. Mitt upplägg är ju att jag jobbar med journalistik för att kunna försörja mitt skrivande, och det tror jag är väldigt vanligt. Men det hade ju varit skönt att åtminstone få in lite mer. Det är väl alltid vi som skriver som får minst, misstänker jag. Man får helt enkelt välja bort andra saker, som att se på teve …
Hon berättar att hennes senaste bok hade ungefär 15 000 lyssningar på en månad, och låg etta på Storytels topplista en vecka.
− Man blir ju lite orolig för framtiden. Om ersättningen fortsätter ligga på så låg nivå för ljud där den största försäljningen är, så är det svårt att se hur det någonsin ska kunna lyfta för författare. Det är väl om man kommer upp i extremt höga lyssningsnivåer.
Pappersupplagan krymper
I debatten om ljudbokens påverkan på bokbranschen påtalas ofta att den smala litteraturen förlorar mest på övergången till ljudformat och att vinnaren är genrelitteraturen. Själv har jag flera gånger fått höra att ”ska du inte skriva en deckare i stället, så att du får in lite pengar?” Och ja, det är till övervägande delen feelgood och spänning som trängs på topplistorna. Men trots tiotusentals lyssningar är det många av författarna till dessa titlar som har svårt att försörja sig på sina författarskap.
En sådan författare som jag talar med vill vara anonym. Hen har skrivit en populär deckarserie och är utgiven på ett stort förlag, och uppskattar att ungefär 95 procent av läsarna finns i streamingtjänsterna, något hen tror gäller för många genreförfattare.
− Under de fem år som jag själv skrivit så har trenden gått mot att pappersupplagan för genreupplagan krymper mer och mer, det är inte ens självklart att man har bokkontrakt där pappersböcker ingår. Ibland undrar jag om förlagen gör det som författarvård snarare än för att de tror det ska sälja.
Hens första bok har cirka 100 000 lyssningar, och varje gång hen släpper en ny bok hittar lyssnare också till de äldre titlarna. Det är ofta streamingtjänsternas och förlagens argument för systemets fördelar: att backlisten tillgängliggörs. Ändå arbetar hen i dag 80 procent med något annat för att kunna försörja sitt skrivande, eftersom ersättningen är så pass låg för ljud.
− Det handlar inte om att jag inte förstår att det kan vara svårt att leva på ett författarskap, eller att jag tror att jag skulle haft en jättestor försäljning i papper som nu ljud har tagit, så är det inte. Snarare vill jag belysa att det finns en möjlighet att bli stor i ljud, och att det är viktigt för alla författare att vara där, men att villkoren är dåliga.
Det är inte ens självklart att man har bokkontrakt där pappersböcker ingår.
Nu har hen precis bestämt sig för att ta tjänstledigt, finansierat med sparade pengar, för att kunna lägga mer tid på skrivandet. För med ljudboksformatet har också nya förväntningar tillkommit från såväl läsare som förlag, som författaren behöver ta ställning till. Enligt denna författare lyckas de genreförfattare bäst som ger ut serier. Det är vad lyssnarna vill ha, och det ger också möjlighet att på sikt få en backlist som genererar pengar.
− Men ljudboksserier ställer krav på författaren att få ur sig böcker med ungefär ett års mellanrum. När man släpper en bok på ljud hinner det gå en vecka och sedan kommer frågorna om del två. Det finns till och med de som skrivit färdigt alla delarna i en serie innan man börjar släppa dem, bara för att kunna hålla den höga takten. När man av ekonomiska skäl behöver jobba med något annat samtidigt är det svårt att möta de kraven, och samtidigt hålla god kvalitet.
En annan aspekt är hur böcker producerade särskilt för ljud påverkas av såväl ersättningsmodellen – där man får betalt per lyssnad timme – som abonnemangsmodellen. Generellt får författaren högre ersättning ju längre boken är. Därför premieras långa böcker, vilket har gjort att exempelvis barnböcker blir en ekonomisk förlorare i ljudboksvärlden. Men, menar författaren som vill vara anonym, det bygger också på att lyssnaren streamar klart hela boken.
Dammsuger marknaden
− Jag tror att abonnemangsformen som finns nu skapar en rastlöshet hos lyssnaren som gör att många snabbt lämnar en historia om den inte är tillräckligt intressant, och går vidare till något annat i ”buffén”. Det kan ju göra att man som författare känner att man måste skriva oavbrutet spännande för att hålla kvar lyssnaren.
Hen anser att ett resultat av genreförfattares villkor är att kvaliteten sjunker, och att det ställs lägre krav på böcker producerade för ljud.
− Jag har upplevelsen av att lite vad som helst ges ut på ljud. Vissa av ljudboksförlagen, eller producenterna snarare, dammsuger marknaden på manus, ger ut snabbt utan att lägga så mycket tid på att redigera och höja nivån på texten. Vissa saker kan ha genomslag på ljud ändå.
På det ”etablerade seriösa förlag” som hen själv ligger på upplever hen att man arbetar lika mycket med texten för utgivning i tryckt bok som för ljud.
− Men det finns ju mindre seriösa aktörer som verkligen inte arbetar så. De har en enorm utgivning och verkar tänka att kvaliteten inte spelar så stor roll. Det är såklart kul för de författare som kanske inte skulle ha haft samma chans i papper eller på ett mer etablerat förlag. Men det gör också att det inte finns någon riktig urskiljning.
Samuel Karlsson är en av Lind & Co:s storsäljande författare. Han jobbar heltid som journalist, samtidigt som han skriver deckare på kvällar och helger.
− Det passar bra för mig att vara ute och jobba som journalist. Det ger mig energi och inspiration till det skönlitterära skrivandet. Jag kan dock tänka mig att på sikt växla över och inte jobba heltid.
Han har en lite annorlunda syn på ersättningsmodellen, och vad man kan förvänta sig som författare.
− Givetvis skulle det vara önskvärt med högre ersättning. Men royaltyn blir i praktiken fyra−fem kronor per lyssnad bok. Då ska du skatta på det så räkna med ungefär hälften i plånboken. Det motsvarar vad du får per såld pocketbok. Och på så sätt känns det rimligt. Det är två likvärdiga medier som vänder sig till en masspublik.
Problemet, som han ser det, är att marknaden har förändrats och ljudboken fått en övervägande betydelse för författarens intäkter. Tidigare, säger han, tjänade man någorlunda bra på inbundet och pocketboken kom sedan ”som grädde på moset”. Nu har allt fler blivit beroende av ljudboksintäkterna.
Många av dem som lyssnar väldigt mycket har begränsad ekonomi.
− Här är det största problemet att abonnemangsavgifterna är så låga. Om man jämför med andra liknande tjänster, som exempelvis Netflix eller HBO, så bygger det på att man betalar även om man inte tittar. Men den som har ett ljudboksabonnemang tenderar att lyssna mycket och hela tiden. Skillnaden i beteendet beror nog på att man kan göra det samtidigt som man är upptagen med annat, som att träna eller diska. Ska du däremot se på en film måste du avsätta tid till det.
Lösningen är inte självklar, tycker Samuel Karlsson. Han driver Sveriges största fristående fb-grupp för ljudböcker med över 15 000 medlemmar.
− Jag ser att många bland dem som lyssnar väldigt mycket har begränsad ekonomi och att ljudboksabonnemanget är den lyxen man tillåter sig. Väldigt många lyssnar också väldigt mycket. Affärsmodellen urholkas men jag har ingen bra lösning på vad man kan göra. Att bara höja priset för att öka ersättningsnivåerna till författarna blir svårt.
Dyrare abonnemang
Peter Stjernström, på agentfirman Grand Agency, är inne på samma spår men tycker tvärtom att det är just en höjning av abonnemangsavgifterna som borde införas. I en debattartikel i Svensk Bokhandel (14/4 2022) skriver han tillsammans med Lena Stjernström att det är dags att författare, men även förlag, får återbäring för den uppbyggnadsperiod för ljudboken som man varit med och finansierat. Kritiken riktar sig mot marknadsledande Storytel.
− När streamingtjänsterna kom för ett antal år sedan så var vi övertygade om att det här skulle komma att bestå. Vi var dock inte säkra på om den digitala boken skulle kannibalisera på andra format, så det var något av en chansning att gå in i detta. Men strömningstjänsterna har visat sig locka helt nya läsare, allting pekar på det. Och att det därmed har tillkommit pengar till bokmarknaden, vilket i sig är bra.
Men, menar han, nu behöver författarna få en större del av kakan. Här ser han två vägar framåt. Den ena är att prismodellerna blir ”smartare”, det vill säga att det bör bli dyrare att lyssna på ljudböcker.
− Kanske inte för den vanliga ljudbokskonsumenten som ligger på ett par böcker i månaden, men för masskonsumenten och vissa familjeabonnemang. Det finns de som har böcker på hela dagarna, det kan ju inte vara så att man ska kunna lyssna på 30 böcker för 179 kronor. Och jag tror att de som lyssnar väldigt mycket är beredda att betala, för de gillar ju uppenbarligen det här, precis som folk köpte mycket pocketböcker förut.
Han jämför med andra typer av tjänster, som exempelvis Netflix och Spotify, som efter uppbyggnadsfasen har kommit att strama åt abonnemangen. Men kanske än viktigare, menar han, är hur fördelningen av intäkterna görs. I dag behåller Storytel cirka hälften av intäkterna för att bland annat finansiera fortsatt expansion.
− Det är inte rimligt att 50 procent går till Storytels tillväxt, författarna ska inte behöva finansiera företagets internationella expansion. Mer borde alltså gå till författare och förlag, och sedan har författaren ett jobb att göra gentemot förlagen, för att få en större del av den kakan. Här borde även Författarförbundet ligga på.
Ljudboksfrågan blir lätt svartvit. Kritiska röster menar att streamingtjänsterna roffar åt sig på författares bekostnad, den smalare litteraturen får stå tillbaka för den kommersiella, ljudet äter upp den fysiska boken. Men Peter Stjernström menar att man är mycket nöjd med streamingtjänsterna, som agentur.
− Vi ser att de tillför mycket. Jag är ganska övertygad om att det finns många författare som inte skulle vara utgivna överhuvudtaget om inte streamingtjänsterna fanns.
Den inställningen delas med de genreförfattare jag talar med. Alla är mycket positiva till ljudboken som sådan, och den möjlighet den inneburit för deras författarskap. Deckarförfattaren Johanna Mo kan i dag leva på sitt skrivande, även om det tog henne sju böcker.
− För mig var det ljudboken som fick det att lossna. Och efter det började jag även sälja i papper, säger hon.
Hon debuterade 2007, och släppte två böcker som hon beskriver som åt det mer litterära, smalare hållet. Efter det började hon skriva spänningslitteratur och påbörjade då en serie som var tänkt att bli fyra böcker. Försäljningen gick dock inte särskilt bra och efter bok tre bad förlaget henne att skriva något annat.
− Men sedan kom de där tre böckerna i ljudbok samtidigt, och då lossnade det. Så då fick jag chansen att avsluta den serien för ljud, och sedan skriva en ny bok. Och efter det har jag skrivit den spänningsserie som jag håller på med nu.
I dag kan hon alltså leva på sitt författarskap, men tycker ändå att frågan om ersättningen är principiellt viktig.
− Den borde vara högre. Det var extremt slitiga år där i början, att försöka skriva samtidigt som jag jobbade med annat och hade familj. När jag övergick till att faktiskt kunna skriva på heltid, så har jag märkt att kvaliteten blir bättre.
Insyn saknas
Något som blivit ännu svårare än tidigare, säger Johanna Mo, är att veta ungefär vilka inkomster hon kommer att få. Den ersättningsmodell som Storytel, den i särklass största streamingtjänsten i Sverige, använder sig av skiljer sig från den som traditionella förlag arbetar med och går under begreppet ”revenue share”. Den har ofta kritiserats för att vara dels komplicerad, dels inte öppen för insyn. Enkelt förklarat innebär den en procentuell fördelning mellan streamingtjänsten och förlagen, en uppgörelse som författaren oftast inte får ta del av. Vad författaren sedan får beror på avtal mellan förlag och författare. I arbetet med detta reportage berättar alla författare jag talar med att de har svårt att förstå ersättningsmodellen och att det är i princip omöjligt att räkna ut ungefär vad de kommer att tjäna.
− Jag försökte fylla i den där inkomstundersökningen från förbundet nyligen, men jag klarade inte det, det går inte att se. Jag har helt enkelt inte den kollen, säger Johanna Mo.
Och det är sant att ljudboken inte har ätit upp den fysiska, som branschen tidigare befarade. Tvärtom ökade försäljningen av fysiska böcker förra året. I ett svar på Författarförbundets debattartikel (17/12 2021) där man menade att ”ljudboken är en käftsmäll för författarna” skrev Svenska Förläggareföreningen: ”Värt att notera i sammanhanget är också att 75 procent av intäkterna på marknaden kommer från tryckta böcker. Den nattsvarta bild som Författarförbundet ger av den fysiska bokhandeln och den tryckta bokens ställning stämmer inte.”
Men – värt att notera är också att detta gäller trots att ljudboken står för en allt större andel av de totalt sålda böckerna. 2020 gick försäljningen av digitala böcker för första gången om de fysiska i antal. Ändå utgör de digitala enbart 25 procent av intäkterna. För författare som framför allt säljer inom ljud, är detta förstås märkbart.
Karl Berglund är forskare i litteraturvetenskap och forskningskoordinator vid Centrum för digital humaniora. Han bekräftar att genrelitteraturen står för en övervägande andel av vad som lyssnas på i streamingtjänsterna. Han håller just nu på med en studie där han fått ta del av konsumtionsdata från Storytel, och precis som Samuel Karlsson och Grand Agency är inne på ser han en stor skillnad i konsumtionsmönster vad gäller tryckta och streamade böcker.
− Det man ska tänka på när det gäller efterfrågan i ljudboksformatet är att folk lyssnar hela tiden. Man lyssnar på väg till jobbet, på jobbet, på lunchen, när man diskar, när man ska somna. Det är inte ovanligt att man sätter på en bok och somnar, och har man inte själv aktiverat en sömntimer tickar tre timmar innan läsaren stängs av. Och det är då tre timmars konsumtion som sedan går tillbaka till förlagen.
Med ljudboken har det helt enkelt uppstått fler tillfällen där man kan konsumera litteratur.
− De som lyssnar väldigt mycket får alltså väldigt mycket för pengarna. Så länge man har den abonnemangsmodellen blir det svårt att få upp ersättningarna. Så det kan man fundera över, men det är en branschintern sak att lösa.
Vad gäller produktionstakten är en bok per år inget nytt, säger han. Traditionellt har exempelvis stora deckarförfattare gett ut böcker i den takten under lång tid.
− Men då har de varit helt yrkesverksamma författare. Så det verkar som att den här nya kategorin författare som framför allt skriver för ljud hamnar i kläm. Om de är så pass viktiga och har så mycket lyssning så måste de kunna ställa krav på sina förlag. Det vore märkligt om den här typen av namn inte skulle kunna leva på sitt skrivande.
Åsa Anesäter, jurist på Författarförbundet, bekräftar problembilden och reagerar särskilt på den bristande insynen och transparensen, vilket gör det svårare att följa upphovsrätten och kräva de ersättningar som författare har rätt till.
− Men även fördelningen av intäkter är problematisk, att strömningstjänsterna tar så stor andel innan författare och förlag får sitt. Just för att genreförfattare har så stor del av sina läsare där blir det extra märkbart för dessa författare.
Hon tittar också framåt och ser en dubbel problematik om ljudboken tar över större delar av utgivningen.
− Det är ett problem att författarna inom ljud får så liten del av kakan, men också ett problem för författare som inte får plats eller inte kommer till sin rätt inom ljud. Författarförbundet har i nuläget beskrivit problemet, och undersöker olika förslag till lösningar.